onsdag 25. juli 2012

Fet i Huvudet?!


Någonstans på St Olavs Hospital....
Hon liksom böjer sig fram som om hon ska tala med ett barn:
- Ja, jag ser att du sliter lite med vikten.
– Ja visst, fast jag har ju gått ner 16kg så jag anser att jag är på god väg.
– Oj, vad bra. Fortfarande med en patetisk barnröst.
Jag sitter och funderar på vad hon vill fram till. Jag ska ju liksom bara kolla mitt knä.


– Har du funderat på att kontakta en klinik för att få hjälp med din fetma?
Ingen fråga om hur jag lyckats innan, inget om mina matvanor eller min livsstil.
Så böjer hon sig fram och tittar i mina ögon och frågar:
- Har du hört talas om BMI?
Seriöst vad sitter kärringen och säger?!
– Ja helt klart som sagt var, jag har jobbat mycket med det sista året så jag vet exakt hur illa det är.
Men det bryr hon sig inte om. Hon berättar hur det fungerar och hur mycket det ligger över gränsen.
Shitt, jag är här för att få hjälp med mitt knä.
Så måste hon ju då berätta hur farligt det är att vara överviktig och hur alvarligt jag måste ta det.
– Vet du att du hur stor risk det är att du får en hjärtinfarkt.
Jag ville bara bli färdig med samtalet så fort som möjligt så jag lät henne hålla på.
Inte EN gång frågade hon om min livsstil.

Jag kom inte ut ur det där mötet med något nytt. Hon tyckte säkert hon var väldigt pedagogisk när hon med sin löjliga barnröst var vänlig att skrämma skiter ur mig.
Tror hon inte att jag vet?!

Varje dag måste jag ta hundratals beslut om vad jag inte ska eller ska göra. Vad jag bör och inte bör äta. Hur många träningstimmar jag gjort och lägga upp en ny träningsvecka innan den förra är slut.
 Jag måste hela tiden ligga steget före med mellanmål och matplaneringar så man inte faller för frestelser.
Ibland är det ganska jobbigt men JAG GÖR DET. Och jag gör det oftast med ett leende!!!

Det är som sagt var inte första gången jag upplever att bli talad till som ett barn när det kommer till min övervikt.
Vad tror dom? Att fettet sätter sig runt i hjärnan så att man blir dum också.
Nej, denna gång var det inte jag som var fet i huvudet.

Så snälla nästa gång jag är utanför denna bygd och besöker ett sjukhus eller liknande:
Fråga hur jag mår, fråga mig hur mycket jag tränar eller hur min kost ser ut så kanske jag skulle kunna ge en mer rättvis bild av vem jag är.
Jag är inte bara fet.
PS!! Kom ihåg att hejja på mig på lördag

tirsdag 10. juli 2012

Låt oss vara oss själva istället!


Har just avslutat en helg med mycket träning.
Cyklade Kvelia – Storflon Lördag och gick tur i Hällingsåfallet på Söndag.


Cyklingen gick långt över förväntan. Höll bra tempo hela tiden och det var en enorm skillnad från förra året.
Det visar ju bara på att det fungerar. Lägg ner tid på träning så ger det så otroligt mycket mer tillbaka.
Träningen har gett mig frihet och kontroll över min egen kropp. Jag har längre uthållighet nu och får mer utav varje träningstillfälle. Jag vill bara förtydliga att om JAG kan så kan du också.
Innan så hatade jag allt som hade med träning att göra. Trodde aldrig jag skulle få uppleva den dagen då jag åker hem tidigare från jobbet bara för att få ge mig ut på en lång cykeltur.
Utmana dig själv. Tävla mot dig själv i tid eller distans och var stolt över vad du gjort.

Jag vill också passa på att skriva om något annat idag som gör mig lite upprörd.
Läste om att man nu forskar på ett vaccin mot övervikt!!
Jag ska inte uttala mig så mycket om denna forskning eftersom jag inte vet hur det går till.
MEN SERIÖST!! Ska vi ta en spruta för att förhindra att vi är olika. Vad blir då nästa steg. Ta ett vaccin så undviker du små bröst, bruna ögon eller korthet?!? Ska vi eliminera olikheter?!
Jag är tacksam för att jag blev överviktig. Det gav mig en ypperlig anledning till att ta tag i mitt liv. Och som många av oss överviktiga kan erkänna, är att vårt destruktiva levande har med andra saker att göra. Jag tror övervikten är en biverkning av andra problem, inte själva problemet i sig.
Okej säger ni, varför vill jag då träna och gå ner i vikt om jag är så stolt över olikheter.
Först så är det skillnad på att ha former, vara kurvig men i god form, eller den andra sidan och det är övervikten med alla de biverkningar som följer. Jag var där och upplevde den sidan och där vill ingan vara.  
Men det betyder inte att jag vill vara någon annan än mig själv. Jag vill bara vara ett bättre mig själv, ett friskare och piggare mig.
Jag skulle aldrig ta ett vaccin mot detta. ALDRIG!! Vad skulle jag då ha lärt mig?
Övervikt är ett tillfälligt tillstånd inte en sjukdom!

Ta fem minuter. Sätt er ner och tänk er en vanlig dag på stan.
Hur skulle det se ut på gatan, i affären, på jobbet eller på bussen om vi alla var exakt samma form, om vi alla såg likadana ut.
Själv finner jag tanken ganska skrämmande. Jag älskar människors olikheter för det gör att vi alla kan blomma på vårt vis!
Vi kan istället tala om hälsa för alla former. Smala, tjocka, korta och långa. Vi behöver alla träning och bra kost för att hålla oss friska. DET skulle vi lägga pengar på att forska om!!
Så låt oss sluta leta perfektion. Låt oss vara oss själva istället.