mandag 7. april 2014

Letar lite, ler åt mig själv och går vidare.

"Så kom den store dagen...."

...och den hoppade upp och slog mig rakt i ansiktet!
Sitter hemma och reflekterar över helgen bravader och inser, med nyvunnen respekt för skidåkning och skidåkare, att jag blev besegrad!

Det jag tränat till och sett fram emot och gruvat mig till fick ett snabbt slut.
Muruhatten vann.

Det som kanske känns surt såhär på måndagen efter är kanske att jag så gärna ville komma i mål, känna den där glädjen över att ha klarat det. Att veta att jag tagit mig över en fysisk och mental gräns.
Och när man liksom ser det för sig så var det riktigt med gråten i halsen jag knäppte av mig skidorna och gick tillbaka ner den lilla bit jag kommit upp!
Om jag lyssnat riktigt noga så tror jag hatten skrattade lite åt mig.
Muruhatten vann

Så jag grät mina sura tårar, satte på mig skämsmössan och ältade mitt halva lopp fram och tillbaka. Analyserade. Klankade ner på mig själv och grät en skvätt till.
Jävla Muruhatten.

Men så torkade jag mina löjliga tårar, tog av mig mössan och stannade den dåliga filmen i huvudet.
Klev upp på imorse, klädde på mig träningskläderna och åkte på träningen med inställningen om att när man inte klarat av en sak just där och då så är det inte ett alternativ att sluta!
Du ska få se Muruhatten!

Så jag letade, log lite åt mig själv och gick vidare!

PÅ ÅTERSEENDE MURUHATTEN!!!!! :)

//Camilla