mandag 25. juni 2012

Inre dialog



När jag började skolan så fick jag en fråga vad jag hade för inre dialog.
Alltså, vad sa jag till mig själv i olika typer situationer. Utan att gå in på det i långa banor så var inte min inre dialog särskilt uppmuntrande.

Vad säger du till dig själv?
Hur är din inre dialog?

Hur menar du nu är det någon som frågar? Spelar det roll vad jag säger till mig själv. Är det inte vad jag gör som betyder mest. Jo visst för all del, men tänk att få bägge då?!
Om du står inför en utmaning, (jag tycker inte om ordet problem, så jag använder mig av ordet utmaning) vad säger du till dig själv då? Säger du något som t.ex:
”Nej detta klarar jag inte”
”Det blir för svårt för mig”
”Det finns andra som klarar detta bättre”

När man säger så till dig själv och känner efter hur det känns i kroppen.
Man liksom sjunker ihop lite, blir kanske lite dyster också inte så motiverad och glad.
Så blir man kanske osäker på sig själv och den utmaning man står inför.

Vi vänder på det:
”Detta ska gå bra”
 ”Jag ska genomföra så bra som jag kan”
”Detta är en bra situation för mig att träna på”

När man säger sådana saker till sig själv så sträcker man på sig, ta djupare andetag och fokuserar på uppgiften framför. Man får en helt annan inställning och förutsättning.
Vi har väll, de flesta av oss, skrattat till Sällskapsresans: ”Jag är inte rädd, jag kan flyga”.
det är löjligt men faktum är att det fungerar.
Om vi ”tvingar” oss själva att tänka positivt om oss själva och de situationer vi står inför så kommer det tillslut att bli ren rutin att tala positivt till sig själv.

Bara att ändra kroppsställning kan göra underverk. Sluta upp med att sjunka ihop inför svårigheter.
Sträck på er och titta framåt!
Det var en gång någon som sa att: ”Det är svårt att vara sur när man går och tittar upp.”
Försök!
Tänk på en sak. Kanske en utmaning eller situation du är lite osäker på. Så går du och tittar ner. Känn hur kroppen reagerar fysiskt.
Så tänker du på samma situation igen och tittar uppåt. Hur reagerar din kropp och hur känns det?!?

Jag vet! Ganska spännande att leka lite med detta. Tanken och kroppen samspelar och det är upp till oss att tolka vad som blir riktigt för oss.

onsdag 13. juni 2012

VIKTigt
(del 2)

                 
(Före: Juli 2010)                                                          (Under tiden: Juni 2012)

DET FUNGERAR!!! :))
Det underbara med att vara överviktig är just att det går att göra något åt det! Visst är det fantastiskt! Jag vill dock tillägga att inget av detta fungerar som det ska om man inte har den rätta inställningen och/eller motivationen. 

Det viktigaste tipset jag skulle vilja ge är att lägga upp din miljö runt dig så att du inte kan misslyckas.
Jag har under hela tiden haft en bra dialog med professionella människor som vet vad de talar om. Jag har hela tiden folk som kolla in hur det går. Väger, mäter, kollar kosten och stöttar mig.
Det gör att det känns som ett tjockt nät runt mig som jag inte kommer ur. Jag vet att hade jag spårat ut så hade de dragit mig in igen. Underbar känsla!!

När jag började gå ner i vikt så blev min tillvaro så mycket lättare.
Jag har lättare att ta mig upp och ner från golvet, flåsar inte när jag hämtat posten och jag får lite bättre självförtroende för varje kilo jag tappar, jag har slutat gömma mig och min personlighet.   
Det handlar inte bara om att fysiskt gå ned i vikt, det handlar om att lära sig hur kroppen fungerar. Vad mår jag bra av? Vad fungerar för mig? Jag tror inte att det finns något facit över hur man ska göra och vad som är rätt och fel. Det enda felet man kan göra är att inte göra något alls.
Det går inte över av sig själv och det finns inga enkla lösningar.  

Visst det är lätt att säga när man har en bra dag då allt ligger tillrätta med kost och motion. Men vad med de dåliga dagarna? Ja, vad med dom?
Dom kommer men det är bara DU som kan bestämma hur de dagarna kommer att vara. Bestäm dig för att göra det bästa av situationen. Bestäm att det är okej med EN dålig dag för att sedan gå tillbaka till de bättre dagarna. Ja, men det är enkelt för dig att säga, du har ju kommit en bit på väg.
Ja visst! Men jag måste också ta val varje dag för att inte gå tillbaka till dåliga vanor. Det handlar om att bestämma sig för att göra det. Du har ju kontrollen själv. Det är just det som är det viktigare här: Din kropp. Dina val.

Varför ska man gå igenom allt detta som är så jobbigt?
Det är ju bara jobbigt om du väljer att det ska vara det. Jag tycker att det är fantastiskt. Helt enkelt underbart att jag för varje dag lär känna mig själv på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Visst krävs det lite träning till att tänka positivt och vara optimistisk för allt. Men på samma sätt som kroppen så kan man träna tankegången.
Återkommer om just det ämnet väldigt snart!
Vikt är VIKTigt.
Övervikt är ÖVERviktigt.
Just för att den för med sig biverkningar psykiskt som fysiskt. Men på samma sätt som man hamnar där så kan man ta sig ur det. Det är inte en livstidsdom man får när de säger man är överviktig.
Det är ett tillstånd man är i just DÅ. Fråga istället: Vilket tillstånd vill jag vara i om några månader/år?  

fredag 1. juni 2012

VIKTigt!


VIKTigt!
(Del 1)

Det jag och bloggen ska försöka inspirera till är att motivera människor att träna och förändra livet till det positiva.
Det jag nu ska skriva lite om är mer att motivera folk som vill, håller på eller önskar att gå ner i vikt.
Detta är del 1, om att börja ta tag i saker.

Jag minns inte helt när jag la på mig min övervikt.
Man har hela tiden ursäkter för sin viktuppgång och man har också förklaringar varför man inte har tagit tag i det.
Men jag fick nog.
Efter alla världens jäkla ursäkter så visste jag inners inne att det satt i mig att göra det.

Det första steget till förbättring är att erkänna problemet.
Så när jag visste att vikten var mitt problem och mitt ansvar så var det ju bara frågan om hur man ska skulle gå till väga.
Jag funderade för några år sedan på att genomföra en operation, men för mig (läs detta noga) FÖR MIG har operation alltid varit sista utväg. Jag har stor respekt för er som gjort det och för er som ska. Jag vågar helt enkelt inte.
Det som också har gjort att jag inte övervägt operation i nuläget är att jag ville veta vad jag gjorde fel.
Vad var det ”normalt” stora människor förstod som inte jag förstod? Hur kan andra ha gått ner i vikt och klarat det? Detta är stora frågor och jag var inte helt säker på vad jag gav mig in på när jag började undersöka dessa frågor.

Det är inget roligt med att vara tjock. Om man bortres från alla fördomar, så sitter man ändå kvar med: Dåliga knän, trött i ryggen, jobbigt att kliva upp från golvet.
Vardagliga saker gör att man flåsar som efter ett maratonlopp. Det är bara en del av den fysiska biten. Så har vi den psykiska.
Men det är så tråkigt att prata om att vi skippar den biten idag. Denna blogg ska ju vara uppmuntrande J

Försök inte för hårt!! Men sluta att ”unna” dig hel tiden! Sluta ljug för dig själv! Du blir inte smalare av att äta skitmat! Man dör inte heller av att äta det några gånger ibland, men låt inte ibland bli ofta för då är du precis där du startade. (Återkommer om mat vid ett senare tillfälle)
Ta tillbaka kontrollen över dig själv, jobba med det som är jobbigt. Ring folk som du vet skulle stötta dig och skit i de som inte gör det.
Låter jag sträng?
Kanske men ibland så måste man öppna ögonen och det bästa sättet att göra det på är att säga åt sig själv.
Jag avslutar denna del med en fråga som jag alltid ställer mig själv när det kommer till mat eller annat som jag inte skulle ha gjort.
Kommer detta att göra mig lyckligare, och att komma närmare mitt mål?


Jag avslutar också med bilden på vart jag var när jag startade, Juli 2010
Det är inte helt bekvämt för mig att lägga ut denna men jag vill så gärna visa att man kan göra något åt det!

                                                               (Juli 2010)