Letar lite, ler åt mig själv och går vidare.

"Så kom den store dagen...."

...och den hoppade upp och slog mig rakt i ansiktet!
Sitter hemma och reflekterar över helgen bravader och inser, med nyvunnen respekt för skidåkning och skidåkare, att jag blev besegrad!

Det jag tränat till och sett fram emot och gruvat mig till fick ett snabbt slut.
Muruhatten vann.

Det som kanske känns surt såhär på måndagen efter är kanske att jag så gärna ville komma i mål, känna den där glädjen över att ha klarat det. Att veta att jag tagit mig över en fysisk och mental gräns.
Och när man liksom ser det för sig så var det riktigt med gråten i halsen jag knäppte av mig skidorna och gick tillbaka ner den lilla bit jag kommit upp!
Om jag lyssnat riktigt noga så tror jag hatten skrattade lite åt mig.
Muruhatten vann

Så jag grät mina sura tårar, satte på mig skämsmössan och ältade mitt halva lopp fram och tillbaka. Analyserade. Klankade ner på mig själv och grät en skvätt till.
Jävla Muruhatten.

Men så torkade jag mina löjliga tårar, tog av mig mössan och stannade den dåliga filmen i huvudet.
Klev upp på imorse, klädde på mig träningskläderna och åkte på träningen med inställningen om att när man inte klarat av en sak just där och då så är det inte ett alternativ att sluta!
Du ska få se Muruhatten!

Så jag letade, log lite åt mig själv och gick vidare!

PÅ ÅTERSEENDE MURUHATTEN!!!!! :)

//Camilla

skulle jag ha flyktat från kriget idag hade nog tyskarna tagit mig...

Då slår det mig att det är ca en månad till flyktingloppet! 1,8 mil på skidor?!?
Jag minns där i början av året hur jag gick ut med att detta ska gå så bra så! och det kommer det helt säkert att göra, men jag är själaglad över att jag har en månad till på mig.
För hade jag skulle flykta från kriget idag hade nog tyskarna tagit mig!

Men jag har jobbat bra fram till nu. Har tränat mycket armar och rygg så att jag inte är helt sängliggande efter och måste erkänna att jag diggar att ha mer vältränade armar! Så blev det ju som jag misstänkte, det har inte blivit mycket skidåkning. Det finns så många bra ursäkter för att inte knäppa på sig sidorna och gå ut!
Den senaste ursäkten är att det är fel på skidorna... faktiskt... dom är "för mjuk". Jag undrar om det är Asgeir`s fina sätt att säga: Älskling du är nog lite för tung för den här idrotten ;)
Det ser i alla fall ut som att det kan bli en ny investering snart! Jaha.... då har jag inte den ursäkten heller då.... f*n!

Men som jag skrev nyss.... herre gud... det är ju en hel månad kvar! Mycket kan ske på en månad!
Så jag tar en kaffekopp till och tittar på Vasaloppet istället!!
Ingen stress!

all by myself.... just wanna be... aaaaalll byyy myyself :)

Jäklar! Denna är ett MUST när man kör intervall

Den här tar jag med mest för att den gör mig HAPPY!!!!!!

 

//Camilla Marie

-Kära mjuka fina fylliga kropp, jag stoppar in dig i alldeles för små träningskläder, drar dig med ut i diverse väder där jag placerar dig på två smala, förbannat smala, "plastbitar" även så kallade skidor och låser fast dig i två rännor på marken och ber dig ta mig framåt med en minimal (och jag menar minimal) hjälp från armarna. Härifrån så ska jag då se till att pulsklockan inte sprängs av den maximerade pulsen som uppstår i dig när jag tror att jag ska bli den nya Therese Johaug och börjar träningspasset 100% för att sedan bli förvånad när jag inte kan öka ute i spåret. Jag försöker även att inte se ut som att vi ska ut på en flygtur när jag kommer susande ned backarna med armarna viftande åt alla håll och den där blicken som skriker panik.
Så när du kanske tror att nu måste vi väll vara färdiga med denna charad, då vänder vi och göra om turen tillbaka till start/bilen!
Och allt detta, för ditt eget bästa!

Belöning Nr: 1

 

Belöning Nr: 2

-Camilla Marie

GOTT NYTT ÅR

Hoppas julhelgen varit trevlig och att ni njutit riktigt mycket! :)

Jag har som ni säkert förstår haft en liten paus från att skriva om träningen och mina mål. Vissa saker i livet måste man bara hålla för sig själv. Så enkelt är det!

Men nu är jag tillbaka och gissa om det ska bli kul.

Jag hade väll inte varit Camilla om jag inte hade något fullständigt galet jag skulle ha hittat på.
Så det har jag!

Jag är inte så förtjust i att åka skidor och gå/jogga i skogen är ju så absolut inte min grej. Cykla är ju däremot väldigt roligt, så en av tre är ju inte så illa! Eller?

MEN så tänker jag att varför inte bara lära sig tycka om det. Jag tyckte inte om att cykla första gången heller och nu älskar jag det. Kanske så kan jag lära mig att tycka om något nytt.

SÅ!!!

Skidåkning + Gå/Jogga + Cykla måste väll bli Trippel´n det?!
(sitter här och är ganska nöjd, läs lättad, över att man kan göra den i motionsklassen)

Ska förklara med bilder så blir det enklare att förstå hur jag hade det dom första dagarna efter beslutet!

 

Så här såg det ut där jag satt och funderade på att så jobbigt kunde det ju inte vara att göra Trippel`n.
(Nyårsafton 2013/2014)

1/1-2014 Dag 1!
Då var träningen igång och Asgeir har det stora ansvaret att vara tränare och "hjelperytter"!
Hoppas han vet vad har ger sig in på!!!
STACKAR´N!!!

Dag 2!
Hur långt sa du det var?!
Vad har jag gjort nu.................

Dag 2 Snabbkurs i vallning......
Så bara tittar ni på bilden ovanför här så ser ni hur mycket jag förstod av det!

 

 

Så nu mina vänner kan ni bara önska mig lycka till så ska jag hålla er uppdaterad!

:D

 

//Camilla

"You self destructive little girl....."

“you self destructive
little girl
pick yourself up
don't blame the world
so you screwed up
but you're gonna be ok”
-Maria Mena (All This Time)

Jag börjar med ett utdrag från en av mina favoritsånger.
Varför?
Jo för att jag tror att ibland är det just vad jag gör. Jag förstör för mig själv för att sedan skylla det på yttre omständigheter.
Jag kan inte träna för att.....
Jag orkar inte laga nyttig mat för att.....

Så glider man in i gamla ovanor med mat och lite träning!

Så står man där några veckor senare och blir förvånad över att formen har blivit dålig och att humöret inte är på topp.

Då måste man bara sluta skylla på andra, ta sig i kragen och komma på rätt spår igen!
Allt i livet är inte hela tiden motiverande och inspirerande och det är en del dalar mellan fjällen!

Men jag njuter av dalar också och ser fram emot att besegra nya fjäll och upptäcka mer om mig själv, kosten och träningen för att så kunna dela med mig till de som önskar läsa J

// Camilla

Har du en bra attityd?

Jag menar inte om du har en attityd i form av kläder eller stil, det har de flesta av oss.
Jag menar attityd till dig själv och ditt liv. Vilken attityd har du när du står inför nya uppgifter?

Lars Eric Uneståhl har kommit fram till fyra faktorer för att nå framgång och en av dessa faktorer är just attityd.

”Hur ser jag på verkligheten och hur tolkar jag den?”

Jag har, tills nu, gått ner 17,5 kg och jag är säker på att jag inte hade lyckats med detta om det inte var för att jag hade en bra attityd till mig själv, min kropp och allt runt mig!

Hur känner du inför en ny dag när du vaknar?

Jag ser fram emot en ny dag.
Visst är det skönt att ligga kvar i den varma sängen men det handlar inte om det. Det handlar om att jag tycker om mitt liv. Jag vaknar och tycker att jag har det bra.
Min verklighet gör mig glad och uppmuntrar mig till utveckling.

Jag jobbar varje dag på att förbättra min attityd.

När jag börjar att ”se mörkt” på saker så börjar jag resonera med mig själv: Kan något bra komma utav detta? Kan jag vända och se det på ett annat sätt? Varför ser jag så mörkt på det?
Man får då fort svar av kroppen och sig själv.

Så fråga dig själv några kritiska frågor i svåra situationer och se om du inte kanske får något positivt utav det!
Kom ihåg att vi kan lära något positivt ur de flesta situationer!

//Camilla

Varför gör vi saker varje dag som egentligen inte leder dit vi vill?

Efter lite sjukdom på det nya året så är jag tillbaka i träningen.

Den här gången höll det i sig väldigt länge men nu är den förhoppningsvis över.

Jag tränade ganska hårt fram till nyårsafton, varje dag under julen, precis som jag lovade att jag skulle göra.
Det var skönt att ha rutiner på träningen och framför allt var det skönt att träna på förmiddagen. Ofta så blir det på kvällstid träningen blir och då känner jag i alla fall att kroppen tycker att det är skönt med vila.

Under tiden jag var sjuk så fokuserade jag mycket på den mentala delen. Jag stressar lite för mycket över saker ”jag skulle ha gjort” fast jag inte gör dom. När jag tänker efter så är det just den inre dialogen över allt jag ska göra som är jobbigt, inte att gör det på en gång när jag kommer på det!

Det är tungt med ”måsten” men vissa saker kommer vi inte undan. Men det är alla onödiga saker som jag inte längre orkar bry mig om.
Låter konstigt?

Ja, kanske det, men tänk efter själv.

Vad har du för mål i livet? Vad är det viktigaste eller det bästa du vet? Vart är du om fem år?

Så tar du alla onödiga saker som du tror du måste göra och känn efter:
Gör detta att jag kommer närmare mitt mål?
Om svaret är NEJ, varför fortsätter du då?

Varför gör vi saker varje dag som egentligen inte leder dit vi vill?

Tillbaka till träning.

När jag var sjuk så fick jag byta ut löparskorna mot promenadskorna och det var väldigt meditativt!
Jag tror det är bra att vi har närvaro i det vi gör ibland och då är en promenad helt optimalt.
Det gör också att man håller igång kroppen och inte blir så trött å slapp!

                                                           Frisk luft blir man frisk av J