onsdag 15. august 2012

Vad vinner folk på att klaga?


Vad vinner folk på att vara sur, bitter, elak eller att klaga konstant på saker runt sig?

Jag kliver upp varje morgon och är tacksam för att jag gör just det!
Jag klär mig och går på jobbet, hälsar God morgon till de jag möter. Ger dom ett leende.
Jag tackar för maten på restauranger, lämnar dricks vid bra service och talar gärna om när jag är nöjd eller glad.
Jag brukar också tala om för folk att de är fina eller att jag tycker om dem.
Jag ger folk en kram ibland bara för att jag vill göra det!

Jag förväntar mig aldrig något tillbaka, men får otroligt mycket ändå! J

Jag hade nyss ett samtal med en person som sa: Varför ska jag ge något åt andra, jag får ju inget tillbaka själv.
Det gjorde så ont i mig. Som ett slag i ansiktet.
Finns det folk som tänker så?
Ja, det gör väll det

När man ger något till en annan människa, ser att de blir glada och kanske rörd. Eller hur glad kyparen blir av att man ger en komplimang av maten och servicen eller bara tacka kassörskan när man är på väg ut ur affären!
DÅ får man det tillbaka, man blir varm i kroppen och fylls av stolthet. Man får kanske ett tack tillbaka eller man går ut därifrån med vetskapen om att kanske så ger den personen lite till nästa och så nästa osv. Visst är det härligt att tänka på att vi kan ge andra utan att själva förvänta oss något tillbaka.

Jag tycker om att vara trevlig mot andra. Det gör mig glad att vara en glad person, och jag är helt övertygad om att jag håller mig friskare när jag får vara glad och sprida lite glädje runt mig.

Men hur orkar man gå, dag ut och dag in med tankegången: Jag får inget och då ska ingen annan heller få!!???

Jag är helt övertygad om att vår grundinställning till livet speglar vem vi är och vad vi gör. Det måste vara slitsamt att tänka negativt om enkla saker. Och hur tänker de då vid väldigt avancerade uppgifter?

Låt oss tänka lite:
Om vi skulle kunna, alla, bara för en dag, göra EN annan människa glad. Tänk dig hur fort det kan spridas om alla ger lite glädje till någon.
Skicka ett sms, krama någon, titta någon i ögonen och säga Tack.
Känn efter också hur du känner dig inne i kroppen när du sagt något snällt. Känn hur du själv blir glad eller varm. Kanske även stolt över det du gjort för denna eller dessa människor!
Det kostar så lite men ger så mycket!
Testa!! Bara en dag, en person!!

mandag 6. august 2012

Trampa på!


Då har jag gjort det!!
Herre gud, jag som avskyr att träna när andra ser på har genomfört Flyktningerittet 3,5 mil.
Måste bara få säga att det gick så över förväntan bra!
Blev dock själv på turen då Asgeir fick punktering efter ca en mil.
Det blev lite jobbigt eftersom jag är så van att han är med.
Men han så åt mig att trampa på så då gjorde jag det!

Måste bara slå ett slag för cykling generellt.
Det är väldigt bra träning.
Har i alla fall varit för mig. Jag håller hög och jämn puls, använder stora muskelgrupper i kroppen och jag älskar friheten som den ger.
När man börjar bli i bättre form och orkar mera så är det som att det bara inte finns annat i världen.
Man cyklar och cyklar och mår bättre och bättre.

Asgeir följde mig hela vägen och stöttade.
Han var också på skolan och tog emot mig.
Men det är liksom inte bara Asgeir som stöttar. Alla ni som läser detta eller som stannar och ger mig en kram och önskar mig lycka till.
Alla sms eller inlägg som visar att folk bryr sig. Det är så över förväntan! Tack snälla!
                                                    Asgeir 5 Augusti 2012 Kvesjøen runt! 

Vad motiverar mig mest?
Att jag ska bli mitt bättre jag. Träningen i sig och känslan efter ett träningspass är all motivation jag behöver just nu.
Sen är det ju kul att gå ner i vikt också
J.
Men att utmana sig själv är det viktigaste man gör när man tränar.
Tävla mot sig själv och sina egna tider.

Jag kom cyklande in där på skolan och det var otroligt roligt att stå och prata med andra som cyklat hur dom tyckte att det hade varit.
Då fick jag en liten annan tanke på det hela.
Det med att inte våga träna inför andra.
Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt eftersom jag alltid trott att jag varit dåligast på allt.
Jag var så rädd hela morgonen att jag skulle bli sist och att alla skulle behöva vänta på mig, jag startade längst bak för att inte bli alltför besviken när folk kom och cyklade förbi.
Men plötsligt: JAG började ta igen folk, jag cyklar till och med förbi en del.
 JAG, som alltid har varit sist och i dåligaste formen cyklade förbi folk och höll ett bra tempo hela vägen.
Den största glädjen jag någonsin känt. Träningen har fungerat och gett resultat!
Kan man önska sig mer?
Det var inte heller jobbigt att träna med andra. Det var faktiskt väldigt trevligt.
Alla med samma mål. Komma fram och få lite mat
J, att ha en fin tur!
Men inte nog med det.
5 Augusti cyklade vi runt. Kvesjøen runt.
Ca 5 mil!!
Härligt Härligt!!
Jag fick använda alla motivationstekniker jag någonsin lärt mig för man blir ganska trött efter några timmar. Men lyckoruset när man kommer hem och inser att man klarat av något man för några få månader sedan aldrig skulle kunna tänka sig klarat av är helt magiskt!!
MAGISKT var ordet!!

                                                             

Så kom igen, kliv upp ur soffan. Börja träna till nästa år så ses vi på Stortangen skola och tar en banan och skrattar åt hur väldigt roligt det var!