Träningsläger och första målet avklarat.

Den 10 maj reste vi till Gotland för att genomföra det Asgeir kallade träningsläger.
Jag skulle mer kalla det ”En liten mer aktiv semester.”J Men det finns något helt magiskt över Gotland och man blir nästan lite religiös när man knyter på sig skorna och går en lång morgonpromenad.

Det blir faktiskt något helt annat att få träna i andra omgivningar.
Det blev spännande och nytt och man glömde lite bort att man tränade. Att gå runt ringmuren på Gotland och det är 15 grader varmt halv tio. Då är man bara otroligt nöjd med tillvaron.  

Så for vi hem och planerade att genomföra första målet.
Lördag den 19 skulle vi gå från Kvelia till Storflon. Det är 2,5 mil men det skulle vi klara, vi hade ju varit på träningsläger J.

Så kom den stora dagen och klockan 14.50 började vi gå.Turen:
Kvetangen 38min Kvemon 1h 13min
Kveeidet 3h 13min Murumon 4h
Storflon 5h 52sek

 

Camilla på Kvemon

Herre gud vad sakta det går att GÅ.
Jag trodde vi skulle klara turen på tre timmar. Hahaha.
Jag var absolut inte förberedd på att det jag upplevde.
I början var det så fint att gå och kroppen kom riktigt igång efter en timme.
Allt fungerade fint och vädret var perfekt.
Efter två timmar var jag fortfarande i fin form och jag tyckte hela turen var underbar. Efter tre timmar var jag ganska nöjd, vi passerade Bjørkås och där började jag känna lite i fötterna. Då är det roligt att veta att du har över en mil kvar. Vi kom fram till Kveeidet efter tre timmar och där blev vi tvungen att sträcka ut lite. Kroppen började protestera efter tre och en halv timme. Jag tittade upp någon gång ibland för att inse att det var bara att fortsätta gå.
Vid Murumon hade jag ett bra samtal med lammen och vi kom överens om att jag var ganska sjuk i huvudet som fortsatte gå.
Den sista timmen var extremt tung. Man börjar ifrågasätta varför och det gäller at få bort tankarna på smärtan i fötterna.
Formen generellt var helt okej men mitt dåliga vänstra knä och fot gjorde fruktansvärt ont. Men så tänker man: Har jag tagit mig hit så vill jag nå mitt mål.

(man är aldrig ensam när man har en påse Selskapserter :) )

Det är en fin gräns mellan att pressa sig att nå ett mål och pressa sig för långt.
Jag vet fortfarande inte om jag pressade för långt.
Men JAG KOM I MÅÅÅÅÅÅÅL!!!

Jag klarade av mitt första stora mål!

Träning ger mig så otroligt mycket och för varje träningspass så blir jag mer och mer nöjd med mig själv och inser att jag och min kropp kan göra mer än vad jag någonsin trott.

Jag måste passa på att tacka coachen som tog detta med träningsläger på största alvar :)
Asgeir gick med mig varje steg och när jag inte visste om jag orkade så sa han bara glatt: Vi är snart framme nu Älskling.
TACK!!!

Mål och Målsättningar

Herre gud vad tråkigt det låter.
Nästan så man blir trött innan man börjat träningen. Men tro mig det är inte så farligt.
Just nu studerar jag till Licensierad mental Tränare och är snart färdig med första av två år.
Där har vi läst mycket om mål och målsättningar men jag har under skolgången haft lite problem med vad det handlar om.
Jag har helt klart tänkt lite för avancerat, när det egentligen är ganska enkelt.
Hur kom jag på att det var enkelt?  
Låt mig berätta.
Jag och Asgeir (min man) var ute och gick en dag och så säger han att nästa gång så ska vi gå DIT.
Jag tyckte kanske att det var lite långt så jag var lite tveksam men så tänkte jag att det var ju egentligen bara att sätta ett ben framför det andra tills man var framme.
Vi genomförde den långe turen på ca två och en halv timme. När vi kom fram till målet så blev jag otroligt nöjd med mig själv.
Jag fixade det!!
Det kanske låter löjligt men så bara fattade jag. Jaha. DETTA var en målsättning.
Ganska enkelt: Man säger att DIT ska jag och så tränar man inför det och så gör man det. J Alltså för andra så är inte en liten promenad på några timmar så stort men jag tycker inte om att jämföra mig med andra.
Det bästa resultatet får jag om jag tävlar mot mig själv.
Det är också för att då vet jag att jag alltid vinner. J Så det gav det mersmak och på väg hem började vi sätta upp nya mål om var vi skulle och hur vi skulle träna fram till de målen.  
Man får en enorm kick av att genomföra ett mål.
Det jag har upptäckt är hur man automatiskt sätter större och mer avancerade mål allteftersom man klarar de.

Så nu har jag två stora mål att genomföra:
1) Att gå från Kvelia till Gäddede
2) Att cykla från Kvelia via Björkvattnet till Gädddede.
Det ska bli så otroligt roligt. Vi har satt datum men eftersom jag är lite väderkänslig så tar jag inga långturer i regnet så jag lovar inte att det sker på de datum. Man vill ju inte förstöra frisyren J

 Så hur tränar man till dessa turer då? Jo man åker till Gotland på semester, eller träningsläger som Asgeir kallar det.
(bilderna är från en tidigare resa dit)

Så varför inte göra det. Planera semester men ta med träningskläderna och se vad som händer.
Kanske så är det roligare att träna någon annanstans?!

Ni ska få veta hur det gick när jag kommer hem!

Camilla

Hej och välkomna till min blogg.    

Först så vill jag bara säga att jag inte skriver denna blogg för att folk ska tycka synd om mig eller för att skryta om mig själv. Jag skriver den för att motivera och inspirera andra människor att göra något positivt med sin hälsa. Jag använder också skrivandet som någon form av terapi. (återkommer till det senare i bloggen.) Jag kommer att skriva om kost och motion, och tankar kring detta. Jag har ingen utbildning så jag skriver ENDAST om vad som har fungerat på mig och min hälsa. Som sagt ovan så ska denna blogg endast fungera som motivation och en plats där jag och de som vill läsa kan diskutera allt mellan himmel och jord. J
Samtidigt som detta ämne inte alltid är så roligt så tycker jag att man ska ha en positiv attityd till det mesta och det hoppas jag ska återspeglas i bloggandet.        

Jag skulle kunna lägga ut en massa orsaker till varför jag gick upp i vikt men eftersom jag tror på att fokusera på framtiden så anser jag inte att det är så viktigt VARFÖR jag gick upp i vikt eller NÄR. Fakta är fakta och fakta är att nu är det så här.
Jag började med träning för ca två år sedan. Jag hade problem med ett knä och skulle börja sjukgymnastik. Jag är så otroligt glad, idag, att jag mer eller mindre blev tvingad till att börja träna. Det gav mig en otrolig möjlighet att börja röra på mig och lära mig om träning.
Det gick ju inte helt in i början kan jag ju säga er. Min stackars man försökte få mig fatta att det skulle bli lättare och lättare allt eftersom, men jag tyckte bara han babblade. J
Det tog ytterligare ett år innan jag fattade allvaret av allt detta
I Mars 2011 började jag lägga om kosten till LCHF (low carb high fat) och jag började sakta men säkert gå ner i vikt. För att vara helt klar på denna sak. Jag tror inte jag hade fått samma resultat om det inte var för att jag parallellt tränade under tiden. Jag tror inte på dieter utan jag tror på ändrad livsstil, därför så tog jag det inte för långt utan jag balanserade kosten så att det fungerade för mig.
Jag fortsatte med detta ut året och det gav resultat. Allt som allt första året gick jag ner -9kg. Kanske inte så mycket men stabilt är bättre än snabba resultat.
Innan jul så började jag igen fundera på träning och kost och kom fram till att fokuset låg för mycket på antal kilon, så kunde det inte fortsätta. Så jag önskade mig en pulsklocka i julklapp och nyåret började med mer fokus på träning.
Det har jag fortsatt med. Ni ska nu få vara med resan framöver och jag ska försöka förklara mig så tydligt som möjligt. Till nu så har jag gått ner -14kg och har legat på ca 5h träning i genomsnitt i veckan så när som på för två veckor sedan då jag ökat till ca 7h. (ska förklara mer sedan om varför denna ökning). Återkommer också till mer prat om HUR jag äter och tränar idag .
Hoppas ni får en trevlig läsning och att vi kan diskutera hur man kan komma fram till en bra hälsa. För allt detta blir så mycket enklare om vi hjälper varandra.

Camilla J