Träningsläger och första målet avklarat.

Den 10 maj reste vi till Gotland för att genomföra det Asgeir kallade träningsläger.
Jag skulle mer kalla det ”En liten mer aktiv semester.”J Men det finns något helt magiskt över Gotland och man blir nästan lite religiös när man knyter på sig skorna och går en lång morgonpromenad.

Det blir faktiskt något helt annat att få träna i andra omgivningar.
Det blev spännande och nytt och man glömde lite bort att man tränade. Att gå runt ringmuren på Gotland och det är 15 grader varmt halv tio. Då är man bara otroligt nöjd med tillvaron.  

Så for vi hem och planerade att genomföra första målet.
Lördag den 19 skulle vi gå från Kvelia till Storflon. Det är 2,5 mil men det skulle vi klara, vi hade ju varit på träningsläger J.

Så kom den stora dagen och klockan 14.50 började vi gå.Turen:
Kvetangen 38min Kvemon 1h 13min
Kveeidet 3h 13min Murumon 4h
Storflon 5h 52sek

 

Camilla på Kvemon

Herre gud vad sakta det går att GÅ.
Jag trodde vi skulle klara turen på tre timmar. Hahaha.
Jag var absolut inte förberedd på att det jag upplevde.
I början var det så fint att gå och kroppen kom riktigt igång efter en timme.
Allt fungerade fint och vädret var perfekt.
Efter två timmar var jag fortfarande i fin form och jag tyckte hela turen var underbar. Efter tre timmar var jag ganska nöjd, vi passerade Bjørkås och där började jag känna lite i fötterna. Då är det roligt att veta att du har över en mil kvar. Vi kom fram till Kveeidet efter tre timmar och där blev vi tvungen att sträcka ut lite. Kroppen började protestera efter tre och en halv timme. Jag tittade upp någon gång ibland för att inse att det var bara att fortsätta gå.
Vid Murumon hade jag ett bra samtal med lammen och vi kom överens om att jag var ganska sjuk i huvudet som fortsatte gå.
Den sista timmen var extremt tung. Man börjar ifrågasätta varför och det gäller at få bort tankarna på smärtan i fötterna.
Formen generellt var helt okej men mitt dåliga vänstra knä och fot gjorde fruktansvärt ont. Men så tänker man: Har jag tagit mig hit så vill jag nå mitt mål.

(man är aldrig ensam när man har en påse Selskapserter :) )

Det är en fin gräns mellan att pressa sig att nå ett mål och pressa sig för långt.
Jag vet fortfarande inte om jag pressade för långt.
Men JAG KOM I MÅÅÅÅÅÅÅL!!!

Jag klarade av mitt första stora mål!

Träning ger mig så otroligt mycket och för varje träningspass så blir jag mer och mer nöjd med mig själv och inser att jag och min kropp kan göra mer än vad jag någonsin trott.

Jag måste passa på att tacka coachen som tog detta med träningsläger på största alvar :)
Asgeir gick med mig varje steg och när jag inte visste om jag orkade så sa han bara glatt: Vi är snart framme nu Älskling.
TACK!!!