Just nu så försöker jag träna uthållighet. Först och främst
den fysiska uthålligheten.
Jag använder löpbandet och det går väldigt bra. Lite över förväntan bra faktiskt.
Jag brukar springa intervaller och det fungerar bra, men så kommer vi till den biten när det är längre än några minuter. Då ger jag fort upp, blir ”trött” och orkar inte springa längre.
Jag använder löpbandet och det går väldigt bra. Lite över förväntan bra faktiskt.
Jag brukar springa intervaller och det fungerar bra, men så kommer vi till den biten när det är längre än några minuter. Då ger jag fort upp, blir ”trött” och orkar inte springa längre.
Men nu är det så att jag skulle vilja hålla ut längre, jag
vill kunna hålla ett bra tempo under en längre tid. Så då började vi med att se
hur länge jag klarade att springa/jogga. Det visar sig då, helt plötsligt, att
jag klarade mig mycket bättre än jag trodde. Jag kunde pressa mig själv och
inget drastiskt hände!
Konstigt!
Det tog mig lite tid men så fattade jag: UTHÅLLIGHET!
Jag har aldrig varit bra på att hålla ut när det tagit på lite. Jag lägger oftast ner något när jag möter motstånd eller saker blir jobbigt. Som att jag liksom inte orkar ”ta i”.
Jag har den sista tiden funderat på varför.
Är det för att jag tror så lite om mig själv att jag inte ens orkar försöka: ”det kommer ändå inte att fungera så varför bry sig”. ”varför skulle jag fixa det” osv. osv.
Det tog mig lite tid men så fattade jag: UTHÅLLIGHET!
Jag har aldrig varit bra på att hålla ut när det tagit på lite. Jag lägger oftast ner något när jag möter motstånd eller saker blir jobbigt. Som att jag liksom inte orkar ”ta i”.
Jag har den sista tiden funderat på varför.
Är det för att jag tror så lite om mig själv att jag inte ens orkar försöka: ”det kommer ändå inte att fungera så varför bry sig”. ”varför skulle jag fixa det” osv. osv.
Men på den sista tiden har jag sett att jag kommer ganska
långt om jag bestämmer mig. Jag kan liksom inte bara ge upp vid minsta lilla
motgång. Det som också är så underbart är just insikten i att man kan pressa sig
lite längre än vad man tror, både fysiskt och mentalt.
Dock tror jag på att allt har sin tid och att vi måste skynda långsamt.
Dock tror jag på att allt har sin tid och att vi måste skynda långsamt.
Jag försöker hela tiden att jobba med det mentala samtidigt
som jag tränar. Jag tror på en helhet i kroppen och vissa veckor är det jobbigare
mentalt än fysiskt. Jag tror vi har spärrar som blockerar det vi försöker uppnå
och vi måste ibland stanna upp och fundera på varför de är där och hur vi kan
få bort de eller jobba runt de. Se problemen som utmaningar!
Jag måste ju nästan visa att jag faktiskt tränar! :)
Kloka du!
SvarSlettKroppen, sinnet och själen här ihop och man ska verkligen lyssna när de försöker kommunicera med oss! :)
//Meeri